Doktorn berättade också att labbet funnit vilka bakterier som försöker ta kål på mig. Det är Pneumokocker, den vanligaste förekommande bakterien som orsakar lunginflammation. Jag har vaccinerat mig mot dessa fulingar men tydligen finns det ett 100-tal varianter av denna bakterie och vaccinet råder bara bot på 7 av dessa. Denna bakterie är en riktigt stridslysten rackare och det dramatiska händelseförloppet som hände på akuten stämmer väl in på denna. Även ett normalt, friskt barn hade blivit precis lika dålig lika snabbt som jag blev. Det känns bra, för då betyder det inte att jag är en vekling. Vilken himla tur att själva "kollapsen" hände på akuten.
:-)
Sjukgymnasten var hos mig idag igen. Mamma och pappa har fått ett litet träningprogram som vi hela tiden måste göra för att hjälpa min kropp att bli av med slemmet i lungorna. Jag får inte ligga för länge i samma ställning, då kan det gå illa för mig. Förutom träningsprogram har sjukgymnasten även fixat en fin stol till mig som jag kan sitta i, en andningsmask och en boll. Andningsmasken, som bjuder på lite motstånd vid utandningen, ska jag andas genom 10 gånger - max varje timma. Det får lungorna att öppna upp sig lite. Bollen ska jag sitta och hoppa på... det är super i jakten på slemmet! Jag älskar att sitta på stora träningsbollar och hoppa så det passar mig alldeles utmärkt. Det har jag gjort ända sen jag var liten bebis. Jag var ett väldigt skrikigt barn men när mamma eller pappa hoppade på bollen med mig så blev jag (oftast) lugn och nöjd.
Pappa borstar håret på mig. Mmmmmm... vad jag gillar det.
Idag har jag orkat vara vaken en hel del. Härligt att få öppna mina vackra ögon ordentligt. Det är ett bra tecken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar