Pneumokocker-Freja 0-1

Vi fick permission! Hurra, hurra, hurra, hurraaaaa! Trots lite feber under natten samt fortsatt "osmolalitets-problematik" fick vi lämna avdelningen och sjukhuset för permission idag. Proverna som togs idag, gällande osmolaliteten i urinet, visar tyvärr samma tråkiga resultat. Remiss är nu skickad till endokrin och mitt ärende återupptas nästa vecka. Jag kissar som sagt alldeles för mycket och jag kissar ut alla viktiga salter som behövs för att hålla vätskebalansen. Efter protokollföring på sjukhuset senaste dygnet kan vi konstatera att jag har haft en vätskeförlust på nästan 700 ml. Jag har fått i mig 1570 ml vätska och släppt ut 2262 ml. Inte bra! Inte konstigt att jag är konstant törstig och ledsen ibland. Att vara törstig är bland det värsta som finns.

Hur som helst så är vi glada över att få vara hemma igen. Strålande sol, ljumma vinder och fina vänner som snart kommer på besök för att kramas med oss. Bilresan hem var fylld av ömsom skratt, ömsom tårar. Anspänningen släppte efter i bilen vilket gör att alla känslor och verklighetsinsikter sköljer över oss. Det var nära den här gången. Väldigt, väldigt nära. Det är som att vakna upp ur chocktillstånd. I måndags trodde ingen av oss att jag skulle åka med i bilen hem igen. Vi trodde att allt var över. Att få åka med mamma och pappa hem i bilen idag är ett känsloladdat lyckorus för oss alla. Pneumokocker-Freja 0-1.