Dags för sjukhus, fastande provtagning, vägning, mätning, gympa. Fastan inför den sedvanliga provtagningen var inte alls så jobbig som den brukar vara. Det gick jättebra, trots att det drog ut på tiden. Jag kanske börjar bli vuxen?
Provtagningen skulle egentligen ha varit kl. 09.00 men blev inte av förrän kl. 10.45. Ve och fasa tänkte mamma och pappa, men det gick hur smidigt som helst. Inget skrik. Inte en tår. Inget gnäll. Ingenting! - "Åh vad skönt!" -"Åh vad du är duktig!" sa mamma och pappa som var förberedda på det absolut värsta. Men sen i efterhand blev dom istället lite oroliga över mitt absoluta lugn och undrade varför jag inte skrek som jag brukar... Vilka knasbollar... tänk att det aldrig bara kan få vara bra. Jag var ju superduktig, som en stor tjej! Jackson blev verkligen imponerad av mitt nya tuffa jag.
;-)
Efter provtagningen vägde jag mig - 11 670 gr. Det går åt rätt håll, jätteskönt. Nu har jag nästan gått upp ett helt kilo sedan skräckmötet med doktor Helgi för ett par månader sen. Och kolla - vågen börjar bli lite liten för mig. Hi, hi...
Sist men inte minst så var det dags för lite sjukgymnastik med min käre vän Jaciento. Han penslade och nyptes med tången som vanligt. Visst kände jag igen honom men lite förvånad blev jag nog allt ändå när han nypte mig lätt i kinden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar