fredag 5 juni 2009

Så det är så här maten känns...


2 kommentarer:

Marie sa...

Hej! nu kan jag inte hålla mig längre utan måste skriva till er, har tänkt så länge att göra det. Jag är så imponerad av er energi och att du orka skriva. Jag har lagt upp er sida som en favorit och läser ofta hur det går för er. När jag ser stolen Freja har blir jag nästan rörd till tårar. Det är nämligen så att vår ängladotter hade en likadan och den var så bra. Jag känner igen så mycket av det ni beskriver ang sjukvård mm. Vår flicka hade också ett ovanligt syndrom som heter Miller Dieker och är ganska obekant för doktorerna. Det är förstås inte så roligt för er att höra men vår lilla Matilda blev 1½ år och det har nu gått lika lång tid sedan hon gick bort. Kram till er alla/Marie

Elin, Jakob och Freja sa...

Tack snälla Marie! Vi blir så glada när vi får kommentarer på bloggen.
:-)
Det ger oss energi att fortsätta kämpa i vardagen och det känns bra att veta att bloggen uppskattas. Det känns extra viktigt att familjer i liknande situationer hittar vår sida och kan följa oss på vägen om dom vill.

Varm kram från oss