Idag var jag på CI-enheten på Huddinge sjukhus. Sjukhusdagar är alltid jobbiga. Hela mitt schema kommer ur balans. Allt blir liksom upp och nervänt för mig. Istället för att äta själv (som jag numera är otroligt duktig på - äter säkert 75% via munnen) så blir det istället peg:en. Allt blir lite stressigt och det tycker jag är jättejobbigt. Ingen tid för att t.ex. rapa i lugn och ro. Ingen bra stol att sitta i. Sömn blir det ingen alls för det är svårt att komma till ro... jag har jättesvårt för att slappna av och sova på resande fot.
Hur som helst, detta var ett återbesök planerat sedan länge. Jag fick träffa ingenjören som kollade att utrustningen funkar som den ska och audionomen som gjorde ett enklare hörseltest. Jag hör med hjälp av mitt CI och det märktes. Mina signaler är mycket subtila - men dom finns där. Ingenjören kunde konstatera att jag blinkade i takt med de signaler som han skickade. Tutade han 2 gånger snabbt så blinkade jag 2 gånger snabbt. Det var oerhört tydligt - jättehärligt! Mamma och pappa blev väldigt, väldigt glada. Roligt att kunna göra någon så glad över det lilla, lilla, lilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar