Narkosen stack mig på samma ställe som övriga sköterskor alltid gör när det inte går. Varför, varför, varför? Minst 8 gånger stack de mig innan de tog sitt förnuft till fånga. De stack pa handryggen, i handleden, båda armvecken, fötterna, huvudet - överallt - innan de äntligen bestämde sig för att göra en ljumskpunktion. Då gick det äntligen bra. Detta tog hela förmiddagen. Jag och pappa kom hem efter lunch. Narkosen lovade att man ALDRIG mera skall sticka mig någon annanstans än i ljumsken hädanefter.
Hoppas verkligen att det blir ett löfte som sjukhuset håller fast vid. Det har varit en hemsk dag for mamma som följt oss via telefon, men en overkligt hemsk dag för mig och pappa. Fruktansvärd!
Ingen ska behöva vara med om sånt har. Framförallt inte barn som jag.
2 kommentarer:
Man tror att dom vet bäst var man ska sticka.
Stackars Freja o pappan.
Hoppas att det går bättre nästa gång.
Jag följer er blogg.
Kram från
Margaretha
Be att de skriver in att man ska sticka i ljumsken under "varning"-symbolen som jag vet finns i sjukhusets journalsystem. På så sätt kan det inte missas! Lycka till i framtiden.
Skicka en kommentar