Tillbaka i stan

Igår kom vi tillbaka till Stockholm. Kul att vara hemma igen - i mitt nya fina rum. Mormor har sytt fina gardiner av gamla retrotyger från 70-talet. Underbara! Mamma ville prompt att jag skulle få samma fina gardiner som hon hade när hon var liten. Fina minnen måste upplevas igen. En gardinlängd kunde göras utav en gammal rullgardin som kunde hittas i mormors gyllene gömmor. Den andra gardinlängden har mamma letat ihjääääääl sig efter på nätet. Skam den som ger sig. Ibland är hon helt galen min mamma. Ger sig inte. Skall jag ha 70-talsgardiner så skall jag ha 70-talsgardiner. Punkt. Å så har jag fått en ny säng - jag är en stor tjej nu. Stor tjej ska såklart ha en stor säng!

Idag var första dagen på dagis efter långa sommarlovet. Wow, vad kul att vara tillbaka. Vi gjorde en massa skoj. Men det tog på krafterna... jag mådde inte så bra i slutet av dagen. Kräktes och så. Vi som skröt för mina dagisfröknar om hur sällan jag kräks nu för tiden.

:-(
När jag kom hem så fullkomligen däckade jag. Tog natt kl. 16.00 idag. Sover fortfarande. Hoppas att imorgon blir en bättre dag - utan bakslag.

Sommarens första båttur

Mamma och jag

Odlingen klar

Odlingen av urinprovet visade ingenting. Skönt! Varför då spår av blod? Ingen som vet. När jag kommer tillbaka till KS om några veckor blir det en ordentlig genomgång av lever och njurar - ifall det är något som har börjat försämras.

Spår av blod

Jag har varit gnällig en längre tid. Feberproblematiken fösvann delvis men har kommit tillbaka i ny skepnad. Idag åkte med mamma med ett urinprov från mig till vårdcentralen i Hemse. Skönt att jag slapp åka med.

Provet visade på spår av blod i urinen. Usch då! Varför då? Vad betyder det? Läskigt! Efter överläggningar med min avdelning på Astrid Lindgren skickades remiss till lilla vårdcentralen i Hemse och odling av mitt urin pågår i skrivande stund. Provsvaret kommer imorgon eller dagen därpå.

Ängeln Theo

Min kompis Theo somnade lugnt och stilla in i morse vid kl. 07.30. Theo föddes med samma hemska sjukdom som jag - dock en aggressivare variant. Theo firade förra veckan sin 6-månadersdag.

Det är med bestörtning och stor sorg som vi har tagit del av beskedet. Alla våra tankar finns hos Theo och hans familj idag. Vila i frid älskade lilla Theo.

Träning

Lamictal

Det har nu gått drygt 3 veckor sedan jag började med min nya medicin Lamictal. Den här gången känns det faktiskt bra. Jag har inte blivit loj eller avtrubbad. Jag är gladare och jag krampar mindre. Ännu inga konstiga eller obehagliga biverkiningar. Möjligen sover jag lite sämre, men det är för tidigt att säga. Kan detta vara medicinen för mig? Vi håller tummarna och hoppas att det fortsätter i samma goda anda.
:-)